Är det bara jag, eller är det fler som upplever det som att folk i allmänhet mår dåligt? Läste någonstans att Sverige ligger högt i topp över sjukskrivningar. Ser jag på min umgängeskrets så passar de nog in i statistiken. Tyvärr, men sant, och det är unga människor. Hur är vår livskavlité egentligen? Har vi inte det ganska bra här i Sverige egentligen?

Allt kan man inte råda över. Men jag känner att om folk runt omkring mig inte börjar må bättre snart så måste jag själv söka terapi! Jag orkar inte se mina nära och kära må dåligt, bli sjuka, gå in i väggen etc. Det tär på en att se på när ens vänner och familj inte mår bra. Hur ska man orka stödja alla dessa personer?

Någon som har tips?

//M

 Var ute och övningskörde igår igen, och det gick riktigt bra. Det känns skönt att man börjar få kontroll i trafiken och inte börjar kallsvettas så fort som en rondell närmar sig.

Min kollega på jobbet som tror på övernaturliga saker och som har lite mediala krafter har en gång sagt att hon tror att jag kommer göra barn i april. Vi får väl se, allt hänger ju på körkortet. Nej det är sant, min fästman har satt upp en regel. Inget körkort, inga barn. Så är det.

//M

Det här är min nya blogg. Jag har ännu inte koll på hur allt fungerar, men jag kommer nog snart dit.

När jag var yngre skrev jag dagbok, nu tänkte jag ge detta en chans!

Vi ses/hörs.

//M